Jag gör inte så ofta kort, men lite till husbehov och kring jul blir det några stycken. I år blev jag övertalad att vara med i Stämpelstafetten och det ångrar jag inte en sekund, det är en lagtävling som pågår under hela november och man tävlar i kortmakeri. Under denna tävling har jag gjort några av de snyggast korten jag nånsin gjort tror jag. Här är ett urval. Alla utom det översta är redan skickade som julhälsningar till nära och kära.
Archive for December, 2008Mitt pyssliga nyårslöfte förra året har väl gått sådär men det viktigaste var kanske att scrappa fler LOs än jag gjorde 2007 och det har jag hållt. Inte hiskeligt många fler men runt dubbelt så många har det blivit. Så här kommer mina TOPP TIO LOs under 2008, utan inbördes ordning.
Nu är årets julkort klara och skickade, förutom två specialfall som jag ska försöka göra klara i morgon kväll. Ett behöver lite arbete och ett behöver skrivas mer som ett brev, en kompis från förr som jag inte pratat med på evigheter. I år blev många kort såna vanliga “God jul och gott nytt år” kort. Gillar dem inte egentligen utan skriver gärna något mer personligt i dem. Men jag hade varken lust eller inspiration till några längre julhälsningar och då blev det det klassiska innehållet i dem. Förutom i kortet till mormor. För en månad sen så flyttade hon in på ett hem för äldre och det känns så skönt. Hon var väldigt virrig där på slutet hemma och oftast visste hon inte vem man var när man ringde. Att vara virrig är väl inget problem så men man är ju orolig att hon ska börja härja med spisen och tända ljus och så. Men hur skriver man ett brev till någon som troligtvis inte vet vem jag är, hur hon är släkt med mig, hur jag ser ut överhuvudtaget. Kändes svårt men när jag väl började skriva så gick det. Men det blev lite konstigt. God Jul, mormor! Det här är din dotterdotter Elin (Anettes dotter)… Och så vidare. Jag skrev att jag bodde i Stockholm och att jag jobbade på Arlanda. Saker som hon alltid glömmer bort när man pratar med henne i telefonen. Men hur ska hon komma ihåg att jag jobbar på Arlanda när hon inte ens känner igen sin dotter? Jag skickade med kortet nedanför i julkortet så hon kanske kommer ihåg mig. Vet ej. Men då kanske personalen i alla fall kan säga att det är jag och David på kortet.
Allt jag vill ha är en liten bit choklad. Jag vet att jag har gömt en liten bit choklad i skafferiet som skulle vara alldeles perfekt. Den är borta. Den finns inte mer. Någon har ätit upp den redan. Allt som finns kvar är äcklig mörk blockchoklad. Inte min lilla chokladbit. Snart snart snart så kan jag lägga år 2008s kalender åt sidan och bara släpa med mig 2009s. Eftersom jag inte har ett fast schema så är jag totalt beroende av min kalender, jag kommer ihåg några dagar framåt men sen vet jag inget mer. 2009s kalender startar på måndag så det är bara helgen kvar, sen är jag enkalendrig. Vi får dessa kalendrar genom jobbet, förra årets var nog lite tåligare med sina plastpärmar men 2009s är snyggare i sina svarta papperspärmar. Jag har egentligen bara ett krav på min kalender och det är att själva anteckningsrutan för dagen sträcker sig över hela sidan, så man har några längre rader att skriva på. Inte att det är höga kolumner som är 2cm breda med räcker hela sidan ner, där får man ju knappt plast med någonting på raderna. En av mina favoritstunder på året är när jag sätter mig ner med det tidigare årets kalender och för över allas födelsedagar till det nya årets. Man ser efter om folk fyller jämnt på helger och klurar på om de kommer ha någon stor fest. Andra viktiga datum, som den 25 april då jag och David blev ett par och den 26 april då vi förlovade oss, förs också in i kalendern. En favorit, den 21 juli då vi gifte oss. År 2009 har vi varit tillsammans i 5år, fölovade i 3år och gifta i 2år. Mmmm… PS. Det är jag som har tagit detta kortet, jag bad maken förklara exakt vilka inställningar jag skulle ha för att ta lite bättre bilder med hans kamera. Det är ju galet många knappar och vred och för en nybörjare så är det lite snurrigt… så jag tog fram papper och penna och skrev ner allihop tillsammans med några illustrativa bilder så jag verkligen inte kan glömma. När jag väl kommit till att ta själva kortet så gjorde det ONT I HANDEN. Shit vad den väger. Jag skulle aldrig klara att gå omkring och fota som David gör… Aj… En liten bok som jag klädde med julpapper och gjorde till en liten kom-ihåg-bok inför julen. Inuti finns tre flikar med FIXA, KLAPPAR och MAT. Lite önskelistor och klappar som ska inhandlas. Ihopbunden med min Bind it all. Banden var några roliga band som jag köpte hos Engströms Artstudio på Symässan i Kista i november, banden liksom blir till spiraler av sig själva. Nice! Men det kan man inte. Det sa pang och sen var det glögg överallt i hela micron… Jag har helt snöat in på lager på lager tekniken. Tycker det ser så snyggt ut och gärna många lager. Se här på två av mina kort från Stämpelstafetten. Delar med mig av ett recept Filmjölkslimpa
Sätt ugnen på 175 grader. Mät upp 7dl rågsikt i en skål, blanda med bikarbonat och salt. Rör om, tillsätt honung, filmjölk och russin. Degen ska vara ganska lös men om den är allt för kladdig så blanda ner mer rågsikt. Lägg degen i en smord avlång form. Grädda limpan i 175 grader i 50-60minuter. Limpan ska ej vara kladdig inuti. Ifall den blir för mörk ovanpå, lägg över metallfolie eller dubblet smörpapper. Stjälp upp och låt svalna. Tips: honungen kan bytas ut mot sirap och när du ska måtta det så tryck ner dl måttet i mjölblandningen och gör en grop, fyll sen gropen till hälften med honung eller sirap. Allt vad min hjärna klarar av så här dagen efter nattjobb. 1. När gick du upp idag? 13.00, hade jobbat natt och gått och lagt mig 08.00. |