Årskrönikan 2010

Inspirerad av härliga duktiga Benita så skriver jag en krönika för att summera året som gått.

Och vilket år det varit. I skrivande stund väger jag 23,7 kilo mindre än jag gjorde för ett år sen. Tjugotre komma sju kilo. Det är så mycket att jag inte ens förstår det riktigt. Januari såg jag ut så här. Jag tycker själv att ögonen talar om att jag inte var nöjd med mig själv. Jag mådde så dåligt över att jag inte orkade ta tag i min vikt och vikten hade bara stadigt ökat de senaste två tre åren. Stadigt tyngre och tyngre hade jag blivit. När jag ser detta kortet så kan jag inte annat än önska att jag hade haft orken och motivationen att starta redan då. Några månader som jag hade varit en lyckligare, gladare och mer pigg människa hade jag vunnit på det. Men det tog tills söndagen den 4 april tills jag hade samlat ihop tillräckligt med styrka och kraft. För det är vad som krävs. Man behöver bestämma sig. Det behöver komma inifrån sig själv. Ingen kan bestämma det åt dig.  Hur vill jag att mitt liv ska se ut? Vill jag att jag knappt ska orka gå upp för trappor och känna mig obekväm i min egen kropp? Vill jag avsky att handla kläder för det känns som om jag aldrig hittar något fint? Vill jag känna mig osexig och oattraktiv naken? Vill jag ha lampan släckt när vi har sex? Vill jag alltid känna mig som den största och fulaste i alla sammanhang jag hamnar i? Och så vidare.

Jag vill inget av detta.

Det var som sagt söndag kväll. Jag satt vid datorn. Jag minns inte riktigt vad jag tänkte och vad jag hade gjort för något just den dagen. Jag bestämde mig bara. Nu måste det ta slut. Viktökningen hade varit en konstant partner i några år och jag ville att den skulle ta slut. Jag väntade tills midnatt och sen skrev jag in mig på Viktväktarna Online. Det hade funkat för några år sen och jag kände mig trygg med det programmet. Sen gick det undan. Minus 5 kilo första månaden. Samma månaden efter. Jag joggade och joggade och joggade. Räknade propoints och kilona rasade av mig. Varv efter varv runt Trekantens strandpromenad. Jag följde ett sex veckor långt träningsschema som skulle hjälpa mig klara av att springa 5 km utan att stanna. Jag gick från att knappt orka springa 1 minut första dagen till att sista dagen klara att springa 5km i streck. 3 varv runt Trekanten.

Under sommaren började jag ledsna lite på joggingen och kände mig redo att träna på gym. Där jag bor så ligger SATS bäst till och trots att jag har varit en F&S-tjej tidigare så insåg jag att det här med att det ska vara enkelt att ta sig till gymmet är viktigast. Den bästa träningen är den som blir av. Så en gång när jag gick förbi SATS så tog jag mod till mig och gick in och frågade efter någon slags infofolder om priser och träning. De svarade att de inte hade det men i stället hade en infoperson. Så en trevlig tjej visade mig runt i lokalerna och helt plötsligt så kändes det inte så skrämmande. Jag sa att jag var nöjd med jogging ett tag framöver men när höstrusket och regnet kommer så kommer jag tillbaka. Hon erbjöd sig att ringa och tipsa om den dagen då de har gratis anmälningsavgift. Trevligt! Så den 16 augusti satt jag hos en kompis i Uppsala när mobilen ringde. Dagen efter blev jag medlem på SATS. Hon hade bokat in mig på ett BodyPump-pass och snacka om att min kropp fick en chock. Men en positiv sådan. Hade blivit tipsad på bloggen om att jag skulle lägga på små vikter och ta det lugnt första passet. Mycket bra tips! Så här nöjd ser jag ut efter passet. Joggingen och koständringen hade gjort mig 18kilo lättare och jag var supernöjd. Men lite till var det ju kvar till målet. Plus att jag ville ha en mer vältränad kropp, en stark och mer kontrollerad kropp. Jag vågade mig på konditionsmaskinerna och passen på gymmet men maskinerna och de fria vikterna kändes lite för skrämmande för att jag skulle våga bege mig in där. Så den 3 september så pratade jag med min PT för första gången och den 6 september hade vi vårt första pass ihop. Så rolig träning, träning som jag aldrig skulle ha lyckats med på egen hand. Jag får ut så mycket av dessa timmar att det absolut är värt det. Jag får pepp och tips, stöd och viktigast är nog att hon får mig att inse att jag blir starkare och smalare. Hon ser det ju svart på vitt, i hennes journaler så står att jag klarar högre vikter och fler repetitioner. Det är inte det lättaste att hänga med i huvudet när det går lite för fort för kroppen. Nu snart blir det ett litet uppehåll med PT lektioner, hon har nämligen en stor mage som idag stötte in i min rygg när hon skulle hjälpa mig med övningarna. =) Så det blir lite bebispaus i PT-träningen och denna tid ska jag göra allt jag kan för att klara det på egen hand. PT-timmar blir det igen till hösten. Jag tycker självklart att det både är läskigt och spännande att få köra på egen hand. Hoppas man har lärt sig något under dessa timmar. =) Hoppas jag kommer höra hennes röst när jag står där ensam. “Böjda knän, naturlig svank, upp med bröstet, bak med skuldrorna, ner med axlarna, spänn magen och glöm inte att andas”. =)

Övrig träning ska jag fundera över hur jag ska lägga upp. Önskar att jag hade fasta tider så man kunde styra upp kost och träning lite mer regelbundet men nu får jag göra som tidigare, pussla ihop mitt liv, min träning och jobbet så gott det går. Joggingen ska tillbaka in i mitt liv. Tjejmilen och Vårruset ska jag springa, sen får jag se om jag hoppar på någon annan tävling.

Så summan av året är att jag är supernöjd. Jag kan inte vara annat. Jag är en sundare, friskare och piggare person. Mer självsäker och känner mig otroligt stolt över var jag klarat under året. Jag känner mig sexig och snygg. Jag är stark och på väg att bli starkare. Jag tycker inte det är lika jobbigt att köpa kläder längre.

Jag är gladare.

Tack 2010.

Välkommen 2011.