När jag tänker på mina syskon så tänker jag på min 3 år äldre bror, det var honom jag växte upp med och det är han som dyker upp först i mitt huvud. Men jag har två halvsystrar också, på pappas sida. Jag ser på dem som mina syskon med men jag har umgåtts väldigt lite med dem under deras uppväxt. Livet är inte alltid enkelt när föräldrar skiljer sig och får nya familjer. Men nu börjar de bli vuxna och det är enklare. Jag antar att jag då egentligen har 5 styvsyskon också men ingen av dem skulle jag nånsin kalla varken syskon eller styvsyskon, de är mer pappas frus barn sen tidigare. En av dem är dock en kompis och en är en arbetskamrat… klurigt det här.
Mina släktförhållanden är inte helt enkla. Inget man liksom tar upp första gången man träffar någon.