En kompis som med jämna mellanrum skickar mail till en med bilder från förr. Det är bilder man behöver se, hur jobbigt det än är att titta på dem. Man behöver titta på dem och förstå att det där var jag. Det är jag som sitter som en blaffa i den där fåtöljen. I den där hemska oformliga tröjan som jag hade köpt på KappAhls avdelning med stora storlekar. Det som är jobbigast att se är att det där var det finaste jag hade att ta på mig vid det tillfället för om man tittar noga så har jag örhängen på mig plus att jag har håret utsläppt och det betyder att vi gjorde något speciellt den här kvällen och då betyder det att jag tog på mig det finaste jag hade. Det är klart det finns fina kläder för stora kvinnor, men jag som ogillar att handla kläder till och med nu när jag kommer i storlekarna i de vanliga avdelningarna, avskydde att handla kläder när jag var stor.
Tack Malin för att du får mig att inse att jag inte längre är den där personen. Att saker och ting kan förändras. Att jag kommit en lång bit på väg mot vart jag vill landa en vacker dag. Kramar till dig!
Du är en vacker och stark kvinna Elin! Och en förebild för så många! Du har verkligen åstadkommit något enormt, för det är verkligen inte lätt. Och även om utsidan spelar en stor roll så är det inte allt, utan det är självförtroendet och hur mycket gladare du är, och det lyser verkligen om dig! Du sprider glädje och energi omkring dig, och det, det är äkta skönhet det! Kramar
Tack vännen! Det värmer att höra. KRAM
Man behöver påminna sig om vilken bedrift man gjort – och du har gjort ett kanonjobb 🙂 Jag har också hemska tjockis-bilder och svåra klädminnen. Förra sommaren hade jag alltid en svart klänning när inget annat dög. I år ville jag inte ens ta på mig den. Den har ett smockliv över brösten, smala band och vidd ner till smalbenen. Men jag tog på mig den häromdagen och till jobbet duger den bra ihop med tights. Den sitter mycket bättre nu och jag skäms inte över armarna lika mycket längre.
mvh//pernilla be
Usch och fy, klädångest var ordet. Kommer ihåg känslan och gråten när jag skulle bege mig ut att hitta klänning till mitt eget bröllop… Men sen gick det ju bra, tack NoaNoa för det.
Bra du testade den igen, svarta klänningen. Kläderna sitter ju så mycket bättre på en nu för tiden. Senaste tiden har jag haft på mig ett par shorts som när jag köpte dem inte ens kom i. De låg längst bak, längst in i garderoben i många många år. Kommer inte ens ihåg varför jag köpte dem, var aldrig i närheten av att komma i dem vad jag minns. Prislappen satt kvar när jag testade dem inför solsemestern i februari, nu är de egentligen lite stora men har inte orkat leta efter ett par nya. =)
Känner igen mig i ångesten över kläder. Känner igen ångesten att bli fotat. Längtar tills dagen jag ställer mig framför kameran. Längtar tills dagen kläderna passar =)
Kramizar
Den dagen kommer!
Kram kram
Vackra Elin! Saknar dig! pusspuss
Saknar dig med! Afterwork snart! =) pusspuss