Inser att jag helt glömde bort att skriva om förra veckans resultat. Kan ha varit för att det inte var ett så häpnadsväckande resultat men ändock tycker jag att det kan få stå med någonstans på sidan då jag varit så noggrann tidigare veckor.
Vecka 6
79,5kg (-0,1)
BMI 25,1
Kvar till mål 1,5
Ett bra resultat efter en semestervecka utomlands. Nöjd.
Vecka 7
79,6kg (+0,1)
BMI 25,1
Kvar till mål 1,6
Efter denna veckan så var jag dock tillbaka på samma ställe som innan semestern. Jag fyller inte i någonstans vad jag äter för tillfället. Hann inte med så mycket träning under veckan som var heller. Ska bli bättre på det. Har en hel del inbokade pass framöver och jag hoppas jag håller mig fortsatt frisk, knappt man vågar säga det men jag har hållit mig frisk hela vintern än så länge. Kommer troligtvis vakna med halsont i morgon nu bara för att jag skrev så där. =)
I sidebaren så kan ni se alla pass som finns där jag tränar. Planen är att testa alla. Redan på torsdag så är det ett CrossTraining pass inbokad. Hade tur och såg att det var ett sånt prova-på pass så då lär det ju vara fler där än jag som inte varit där tidigare. Är det något pass jag är lite rädd för så är det DanceAerobic… Där får jag verkligen kolla upp att det är ny koreografi när jag ska dit första gången, så att det är nytt för alla. Stod utanför en gång för ett tag sen och väntade på att vara med i passet efter och inuti salen var det just detta pass. Längst bak stod det en tjej som helt klart hade kunnat vara jag, hon var totalt lost men kämpade tappert. Varför känner man så? Att man vill stå längst bak när man är nybörjare? Man borde ju vilja stå längst fram så man ser ledaren ordentligt. Men självklart vet jag varför. Jag stod själv längst bak i många pass i Afron och Pumpen. Men nu är det andra puckar! I BodyPumpen har jag till och med stått längst fram och spänt mig framför speglarna. =) Längst fram, längst till vänster där man ser klockrent i speglarna både framför och till sidan. Ingen i vägen. Perfekt!
Anledningarna till att det går långsamt på vågen är många. Dålig koll på vad jag äter även om jag helt klart har andra tankar nu än för ett år sen. Nu finns det ett naturligt stopp och jag känner när det är bra. Godisätandet varje dag är borta och nu är jag bättre på att unna mig saker mer kontrollerat, lite lyxigare saker. Men hur ska man kunna fokusera på viktnedgång när livet som det är, knappt går att få ihop? Det har nog märkts här i bloggen ganska tydligt. Denna vinter har tagit hårt på mig. Har nog aldrig längtat så mycket efter våren och ljuset som i år. Jag orkar ta mig till och från jobbet och till gymmet då och då men sen är det lite stopp. Bara tanken på att göra något annat liksom bara sväller upp och den enklaste grej blir enorm. Jag vet att det blir bättre snart men det känns inte snabbt nog. På jobbet är det en enda oreda och det gör det inte bättre direkt. Det kommer bli sämre arbetstider och stora förändringar är på väg. Jag gillar förändringar i sig men det är oron som liksom kommer med det hela som jag har lite svårt att hantera. Just nu med vikten är jag nöjd om jag håller mig under 80 hela tiden. Det har ju varit målet så länge att det fortfarande känns helt sjukt att jag är där. =) Idag sprang jag på en tjej på jobbet som jag inte sett på ett år, hon verkligen reagerade på att jag blivit mindre. Så roligt att höra!
Skickar en peppkram! Håller med dig att den här vintern varit extra tung. Nu har jag ju inte ett arbete och är inte trött på samma vis men bär omkring på en hel del oro som är svårt att hantera. Det mesta blir negativt och nattsvart, även minsta motgång med vikten.
Jag längtar efter att se fram emot helgen efter en veckas arbete, att kunna planera semester, göra längre planer men det går inte. Samtidigt är det svårt med vikten. Den här veckan gick jag ner 0.8 kg så nu är jag och nosa på 80 kg igen….hoppas bara jag orkar kämpa denna vecka som jag kommer under – det fattas bara 0,4 kg så väger jag 79,9.
Den enda ljusningen är väl att dagarna blir bara längre och längre. Idag blev det mörkt vid kl 17!
Förstår absolut stressen och oron av att inte ha ett jobb. Håller tummarna att arbetsgivaren väljer just dig snart.
Det är kämpigt med vikten på vintern tycker jag, man vill ju bara äta en massa comfort food och mysa. Vi är inga vintersportutövare så jag ser gärna att våren raskar på lite. =)
Ja det är så skönt att det faktiskt börjar märkas nu att det blir ljusare. Snart så kan jag springa efter jobbet igen!
Pepp till dig, både med arbete och vikt.
Jag har inte mycket ork över jag heller.
Det är jobbet, lite träning och sova som gäller i mitt liv ungefär 🙂
Hoppas våren kommer med en smäll nu snart!
Kram!
De sista kilona är absolut värst eftersom man känner sig rätt så nöjd. Du har hållit på länge, inte konstigt att du tröttnat. Flyt med ett tag så ska du se att motivationen att plocka de sista kilona kommer tillbaka.
mvh//pernilla be
Inte många som har ork och lust nu. Vintern har varit aslång och alla vill ha vår. Men snart kommer den (hoppas jag)!
Bra jobbat tjejen! No more 80-tal!
Pepp fr mig!
Kram