Rört på mig

David fick ett jobb på eftermiddagen och jag tänkte att jag kunde ju passa på när han gick ut och ta en liten runda runt kvarteret. Så jag följde med nedför backen och tog trapporna upp. Traskade på och insåg snabbt att det gick var tungt att gå. Förstå att förrförra veckan tränade jag 6 dagar av 7 och idag kan jag knappt gå 500 meter. Så jag la mig i en sån här svänggunga och vilade. Jag gillar dessa gungor. Mysigast är det förstås när David ligger bredvid och man ligger och snackar om ditten och datten men David skyr mig som pesten. =) Han är rädd att bli smittad och det förstår jag. I våras bollade vi en förkylning mellan oss i 1-2 månader och det är inte kul. Det är konstigt att inte kelas så mycket som vanligt, vi är väldigt kramiga av oss. Nu, inga pussar och minimalt med kramar. Men den som väntar på något gott. =)

Tillbaka till promenaden. Där låg jag i slänggungan som en klubbad säl.

Kommer på att jag kanske kan kolla om det finns någon app till telefonen som hjälper en att söka efter geocaches. Det var på någon blogg som jag läste om det för ett tag sen, kommer tyvärr inte ihåg på vilken, det var en viktblogg tror jag, där någon höll på med detta. Det är något jag funderar på att börja med, geocaching, skattletning för vuxna världen över. Så jag laddar ner en app där jag kan kika på 3 geocaches nära mig. En har jag letat efter och hittat tidigare. Nästa var det 250 meter till. Det är inte långt. Så jag tänker att dit klarar jag att gå. Gå dit var okej, nedförsbacke och sen när jag letade så var det ju inte ansträngande direkt. Hittade den dock inte… Sen när jag gick därifrån så var det lite uppförsbacke. Jag blev helt slut, hjärtat pickade på inne i bröstet som om jag precis avslutat ett hårt konditionspass. Inte bra. Hem, vila. Men jag kom ut och fick lite frisk luft i alla fall.