Jag sprang 5km den 12juni, det var slutet på programmet jag följt där jag skulle bygga upp kondition att klara att jogga så långt. Sen blev jag ju förkyld och sen har jag liksom aldrig kommit tillbaka till där jag var då riktigt.
Tills idag.
Jag försöker springa 3 gånger i veckan men ibland har jag bara hunnit med 2 gånger. Jag har haft olika tekniker för att öka tempot och för att klara 5km igen. Men jag har inte klarat det. Mitt i joggingrundan så tänker jag att jag inte kommer klara mer… Sen tänker jag att jag tar bara två varv idag för jag kommer aldrig klara 3 varv =5km. Osv osv. Jag har tänkt från början att jag inte kommer klara det. Eller så har jag tänkt att vi får se hur långt jag orkar. Det är klart jag inte klarar några 5km då inte. Så idag körde jag benhård mental träning på väg ner till spåret. Jag ska springa 5km idag. Inget mer, inget mindre. 5km. Många jag pratar jogging med pratar om hur trist de tycker det är att jogga, sen lägger de till med ett Tycker inte du det också? Så gången innan idag, när jag var ute, så tänkte jag det här är ju faktiskt ganska trist. Varför gör jag det här för? Inget händer och jag bara lunkar fram. Idag när jag kom ner till rundan runt Trekanten, en fin bra runda med en trevlig bana runt sjön så kom jag på det. Klart jag tycker det är trist att jogga runt denna sjön. Jag har joggat runt den 2-3 gånger i veckan sen den 3maj, de flesta gångerna 2 varv. Det är säkert 80 varv. Vem skulle inte tycka det är trist? Till och med änderna har väl ledsnat på att se mig springa runt denna sjö.
Så idag blev det en annan runda. Start på samma ställe men sen beger jag mig ut längst kolonilotterna vid Vintervikens trädgårdar, längst vattnet ut till udden vid Vinterviken, tillbaka igen och avslutar med ett varv runt Trekanten.
Det blev roligt igen. Att jogga. Och ingen är gladare än jag. Plus att jag sprang de 5km på 37min 35sek. Det är en förbättring på 3min 25sek sen sist då jag sprang på 41 minuter. Jag kommer närmre mitt mål att klara 5km på under 30min.
Elin, en joggare.
Sen har jag ju klurat på att springa Midnattsloppet, velat men inte vågat. Idag när jag skulle in och kika på hemsidan hur man anmäler sig så ser jag att det är fullbokat sen 5 juni och att de inte tar in några fler anmälningar, alla 21000 platserna (!) är tagna. Haha, jaja det får bli nästa år. Vem vet, då kanske jag kan springa en mil?
Sen kommer här ett tips till fikabordet när alla andra moffar i sig kakor och bullar. Ni vet de där små digestivekakorna som är överdragna med choklad, ligger i en röd förpackning med 6 stycken bitar i. 3PP för en sån kaka, det tyckte jag var bra. Och gott till söndagsmyset i soffan. När jag gick på möten så köpte jag ofta VVs egna bars. De är ganska goda och jag åt dem till kvällsteet när jag hade PP över. Sen en kväll så frågade David hur mycket tex en Japp kostade. 3PP för en sån liten. Att dela på en liten Daim är 2PP. Sen slutade jag köpa VVs egna bars. Sen slutade jag gå på möten överhuvudtaget.
Jag tror inte du är lat, jag tror bara att du inte kommit på vad som motiverar dig. Du kanske kom på det idag när du bytte sträcka? Vad synd att loppet är fullbokat, men som du skriver så blir det fler lopp, många fler. Nästa år springer du milen under 60 minuter?
Intressant reflektion över kakor och godis. Varför “krångla” till det när man i stället kan äta det som är gott, på riktigt! Jag menar…vad är en vv-bar mot en japp? Typ ingenting…
Jag saknar verkligen Stockholm ibland…promenad runt vinteriken, det är vackert!
Smart att titulera dig som en joggare, det är ju precis vad du blivit/är!
Tycker du är duktig iaf. och jag blir inspirerad, även om det inte lett mig ut i spåret än 🙂
/annan
Nej inte tycker jag det är trist! Det är ju kul att jogga. Tufft – visst men inte trist. Jag älskar känslan av att jag orkar, att jag kan. Älskar att känna mig andfådd men ändå klara av det. Känna ansträngingen, känna foten sätta i backen, känna skillnaden i stegen beroende på hur jag håller kroppen. Det är skönt och kul – för att inte tala om hur det känns efteråt!
Synd att Midnattsloppet var fullt nu. Men.. det finns ju andra lopp. ToppLoppet är jag lite sugen på.. men jag vet inte än, jag ska ju ta Tjejmilen för första gången i år. Så jag kanske ska nöja mig med det?
Visst är det märkligt att vanligt godis – fetgodis – är billigare än VVs egna. Reagerar ofta på det, men då låter jag bli VVs godis och köper vanligt de få gånger jag vill ha det. Reagerar också på att det på VV bara går att köpa storpack och att de ibland har extrapris. Något de själva säger att man inte ska köpa i affärerna… men men.. .jag fortsätter att gå på VV, men väljer själv det jag handlar och det jag stoppar i munnen.
Åh vad roligt att höra att du hittat joggar-glädjen igen! 🙂 Ja, man måste absolut hitta olika vägar att springa. Variation var ordet 😉
Tyvärr har vi så jäkla tråkiga vägar här runtomkring så det är rätt tråkigt att ge sig ut 🙁 Har ju bott här i 14 år, så är rätt trött på områdena här 😛
Nästa år är det tjejmilen som gäller för min del! =)