Category Archives: Motion/träning

Ibland har jag svårt att fatta att jag faktiskt gått ner i vikt. I morse rapporterade jag dagens vikt till maken och tänkte inte mer på det, han svarade att snart är det dags att fira. Fira vaddå? Ja, men snart har du gått ner 20kilo. Jag fattar det verkligen inte. Inte har väl jag tappat nästan 20 kilo?! Det är ju helt sjukt mycket. Nästa mål har alltså blivit ändrat från 85 till 85,4. Då jag gått ner 20 kilo. Jag kan knappt förstå hur det kan ha gått så snabbt och att det varit så enkelt. Känner inte att jag tappat motivationen en endaste gång. Jag kan inte annat än lovorda Viktväktarnas propointsprogram. Visst att motionen gjort att det gått extra snabbt neråt i vikt men programmet är guld värt för mig. Viktigast har varit att få kontroll på portionsstorlekarna. Otroligt vad jag kunde äta innan. Mängden ris jag kokade till mig och David tidigare skulle idag vara för 4 portioner. Ändå känner vi oss mätta nu.

I morse var jag alltså 5 ynka hekto från att ha gått ner 20kilo. På måndag jobbar jag tidigt och eventuellt så tar jag söndagsvikten och registrerar den. Ingen mår bra av att väga sig strax efter fyra på morgonen. Ingenting står rätt till vid den tidpunkten. Så då blir denna vecka kanske 6 dagar och nästa vecka blir 8 dagar. Men tänk om vågen visar 85,4 då. Eller så gör den inte det. Men det kommer komma, kanske på måndag, eller veckan efter, eller veckan efter den veckan. Minus 20kilo. Otroligt vilken resa jag har gjort och kommer fortsätta.

Idag på jobbet så kom jag på att jag måste kolla om vi har något friskvårdsbidrag, hade det på förra företaget men vi gick från statligt verk till bolag i våras och mycket bra förmåner har försvunnit. Kollade med chefen som ringde HR. Ingen höjdardeal, men man får tillbaka 50%, max 2000:- om året. Bättre än inget. Det enda jobbiga är att jag tog det på autogiro månadsvis och då måste jag vänta tills årsskiftet och skicka in papper som jag troligtvis måste be SATS om, någon sammanställning på hur mycket jag betalat till dem under året. Sen måste jag komma ihåg att jag ska göra samma sak nästa år… Jaja, tur man är en kontrollmänniska så det borde inte vara några problem. Månadskostnaden för gymmet sjönk då från 470:- till 303:- i månaden. Trevligt!

Jag sprang 5km den 12juni, det var slutet på programmet jag följt där jag skulle bygga upp kondition att klara att jogga så långt. Sen blev jag ju förkyld och sen har jag liksom aldrig kommit tillbaka till där jag var då riktigt.

Tills idag.

Jag försöker springa 3 gånger i veckan men ibland har jag bara hunnit med 2 gånger. Jag har haft olika tekniker för att öka tempot och för att klara 5km igen. Men jag har inte klarat det. Mitt i joggingrundan så tänker jag att jag inte kommer klara mer… Sen tänker jag att jag tar bara två varv idag för jag kommer aldrig klara 3 varv =5km. Osv osv. Jag har tänkt från början att jag inte kommer klara det. Eller så har jag tänkt att vi får se hur långt jag orkar. Det är klart jag inte klarar några 5km då inte. Så idag körde jag benhård mental träning på väg ner till spåret. Jag ska springa 5km idag. Inget mer, inget mindre. 5km. Många jag pratar jogging med pratar om hur trist de tycker det är att jogga, sen lägger de till med ett Tycker inte du det också? Så gången innan idag, när jag var ute, så tänkte jag det här är ju faktiskt ganska trist. Varför gör jag det här för? Inget händer och jag bara lunkar fram. Idag när jag kom ner till rundan runt Trekanten, en fin bra runda med en trevlig bana runt sjön så kom jag på det. Klart jag tycker det är trist att jogga runt denna sjön. Jag har joggat runt den 2-3 gånger i veckan sen den 3maj, de flesta gångerna 2 varv. Det är säkert 80 varv. Vem skulle inte tycka det är trist? Till och med änderna har väl ledsnat på att se mig springa runt denna sjö.

Så idag blev det en annan runda. Start på samma ställe men sen beger jag mig ut längst kolonilotterna vid Vintervikens trädgårdar, längst vattnet ut till udden vid Vinterviken, tillbaka igen och avslutar med ett varv runt Trekanten.

Det blev roligt igen. Att jogga. Och ingen är gladare än jag. Plus att jag sprang de 5km på 37min 35sek. Det är en förbättring på 3min 25sek sen sist då jag sprang på 41 minuter. Jag kommer närmre mitt mål att klara 5km på under 30min.

Elin, en joggare.

Sen har jag ju klurat på att springa Midnattsloppet, velat men inte vågat. Idag när jag skulle in och kika på hemsidan hur man anmäler sig så ser jag att det är fullbokat sen 5 juni och att de inte tar in några fler anmälningar, alla 21000 platserna (!) är tagna. Haha, jaja det får bli nästa år. Vem vet, då kanske jag kan springa en mil?

Sen kommer här ett tips till fikabordet när alla andra moffar i sig kakor och bullar. Ni vet de där små digestivekakorna som är överdragna med choklad, ligger i en röd förpackning med 6 stycken bitar i. 3PP för en sån kaka, det tyckte jag var bra. Och gott till söndagsmyset i soffan. När jag gick på möten så köpte jag ofta VVs egna bars. De är ganska goda och jag åt dem till kvällsteet när jag hade PP över. Sen en kväll så frågade David hur mycket tex en Japp kostade. 3PP för en sån liten. Att dela på en liten Daim är 2PP. Sen slutade jag köpa VVs egna bars. Sen slutade jag gå på möten överhuvudtaget.

Igår blev det ett fint minus på vågen och det belönades med en tripp till närmaste galleria för lite shopping. Intersport hade rea och vi kilade in där. Hittade inget i sportväg men såg en snygg vit fleecetröja. Letade som vanligt efter största storleken och hittade en storlek 46, testade den och tyckte den passade bra. Men då säger David att han tycker jag ska testa en storlek mindre. Fanns ingen 44 i vitt så jag testar 42 men den var alldeles för liten, kändes som ett korvskinn. Går runt hyllan och ser en trave med likadana tröjor fast i turkos. Där fanns 44. Sitter som en smäck! Man har liksom glömt att man när man är lite smalare så kan man ha kläder som sitter åt lite.

När hade jag storlek 44 sist? Jag kommer inte ihåg. Kanske i övre tonåren. Känns i alla fall ruskigt bra att vara nere på storlekar som finns på de vanliga avdelningarna i klädaffärerna. Har aldrig känt mig hemma på avdelningarna för stora storlekar. De kläderna passar helt enkelt inte min kropp.

Tröjan testkördes på en kvällspromenad. Kände mig superfin!

Det här är innan vi bestämmer oss för att gå ner för backen till vänster. Vi trodde nog inte vi skulle klara oss helskinnade därifrån. Den ser inte lika brant ut nerifrån… Men med små små steg så gick det att komma ner. David halkade och kanade ner en bit i leran men jag i min nya tröja klarade mig. =)

Jag är ruskigt nyfiken på vägningen i morgon. Jaja, det är väl bara att gå och lägga sig så är det dags att ställa sig på vågen snart nog.

Annars har detta varit en otroligt lugn dag. I morse vaknade vi sent och när vi tittade ut så såg vi något som man inte sett på länge. Dimma. Såg nästan ingenting. Känns ovanligt på sommaren. Jag kom iväg och joggade, testade en ny app som jag lyxade till det med innan. Hade gratisversionen men nu kostade jag på mig kanske den dyraste appen hittills som jag köpt. 70 hela kronor. Runkeeper Pro heter den. Hittade några roliga funktioner, ett bättre intervallsträningsprogram där man hör en röst vid bytena. Sen när jag kom hem och låg och pustade ut så hittade jag där jag ställer in att jag vill springa i en viss hastighet och en gång i minuten så säger den till om jag ska öka eller minska tempot. Troligtvis öka. =) Kommer kanske hata den där rösten sen. Den ska jag testa när jag blivit lite snabbare. Sen tror jag att jag måste lugna ner mig när det gäller hur snabbt jag tror jag få upp tempot på joggingen. Tror liksom att jag efter varje gång ska komma lite längre på mina 30 minuter. Måste lära mig att se det lite mer långsiktigt. Lite som med viktminskningen. Där måste jag lära mig samma sak. Önskar jag kunde väga mig mer sällan (väger mig ju varje dag) men som rubriken säger, jag är för nyfiken.

Har slarvat med maten idag. Inte ätit så bra och inte så bra med tiderna heller. Bättring nästa vecka. Är dock stolt över att jag kom ut och joggade tre gånger denna veckan. Har ju blivit endast två gånger i veckan i 2 eller 3 veckor nu. Måste hålla i sig nästa vecka med. Sen borde jag öka promenaderna lite. Från obefintligt till en om dagen. Illa illa.

Ska på bröllop om två veckor. Har lite svårigheter att välja vilken klänning jag ska ha på mig. Antingen min bröllopsklänning. En gul halterneckklänning i linne. Eller en röd, vit, blå rutig klänning som jag köpte förra året för att ha på min kompis bröllop. Köpte den kanske 2 månader innan med tanken “om jag går ner några kilon så kommer jag kunna ha den”. Tror ni jag gick ner några kilon? Lappen sitter i alla fall kvar på klänningen.

Så igår var det dags för en joggingrunda igen. Var inte direkt upplagd för det, trött efter att ha varit borta över natten och varmt var det på kvällen. Men ut kom jag i alla fall, David skulle ner till Liljeholmen och hämta ett paket på posten så han följde med ner till Trekanten. Jag satte av för att starta mina 30 minuter jogging. Startade programmet till iPhonen som skulle plinga till mellan mina spurt- och joggsektioner. Märkte ganska snart att det inte fungerade som det skulle… inga ljud kom mellan så jag visste inte när jag skulle byta mellan intervallerna. Lite irriterande men jag fortsatte ändå och kikade på armen ibland för att se om det var dags för spurten. Innan ens första varvet var klart var jag supertrött. Hade inte alls fått upp något bra flås. Men så kom jag på att David kanske står där med kameran i högsta hugg och tar kort på mig när jag kommer springande så det är bäst att pinna på lite. Roligt att jag tänkte så. =) Vad som helst för att se bra ut liksom. Och efter en kurva så står han där.

Då gick stegen helt plötsligt lite lättare. Han hänger på mig lite samtidigt som jag joggar supersakta för att han ska springa före och hinna ta kort. Vi lär ha sett ganska roliga ut. Efter ett tag så lämnar han mig och min runda och fortsätter upp hemåt. Jag pinnar iväg för att avsluta min runda.

Andra varvet har jag sån håll att jag knappt kan springa, ett tag går jag till och med lite för att det gör så himla ont i magen. Hur länge efter middagen väntade jag egentligen? Uppenbarligen inte länge nog. Efter ett tag är det inte så långt kvar på andra varvet så jag bestämmer mig för att bara springa dessa två varv och strunta i den nya planen att springa i 30 minuter och se hur sträckan blir längre och längre. När jag är klar med två varv så tänker jag att nu borde det inte vara så långt kvar på dessa 30 minuter, jag har ju både promenerat och joggat i snigelfart, så jag kan ju lika gärna fortsätta tills det är klart, borde ju vara när som helst. Vet att de 30 minuterna slutar med spurt så jag kika på armen och ser att det är spurt, kan vara den sista tänker jag och ökar farten. Sen slår den över till jogging. Jaja, då är det väl 1,5 minut kvar då, jogging och sen spurt. Så jag kämpar vidare. Sista spurten inser jag att jag kan ju faktiskt klara att springa lika långt som sist. Lägger i någon överväxel som jag inte visste jag hade och vips så hann jag till och med lite längre än i måndags. En glad, trött och svettig Elin känner sig då så himla nöjd med sig själv och beger sig hemåt.

Om det är nånting som jag är nöjd med under denna viktresa så är det att jag börjat jogga. En sån enkel träning där jag lätt får upp pulsen och sen är det himla trevligt att springa rundan runt sjön där nere. Om man bortser från alkisarna som sitter vid bänkarna och dricker och stojar, men ibland hejar de på en så man får lite extra spring i benen. =) Jag har verkligen lagt märkte till våren detta år. Hur det blev helt grönt där nere och hur änder och andra fåglar får småttingar och de har nu hunnit bli ganska stora. I höst är jag redo för gymmet.