Igår sprang jag Midnattsloppet här i Stockholm. Jag kände mig ganska seg och trött hemma innan. Men så snart mina vänner skickade ett sms om att de var på plats så packade jag ihop mina grejer och begav mig mot Zinkensdamm. Redan nere på Liljeholmens tunnelbaneperrong så började jag tagga igång. Överallt fanns det människor i knallblå tröjor.
Det var kö att få åka rulltrappan upp från perrongen på Zinken, kö upp för trappan men sen ute på gatan så var ju alla gator avspärrade och då spred alla ut sig lite. Träffade kompisarna inne på idrottsplatsen där vi tog det lugnt ett tag. Sen tillbringade vi 10-15min i kö för att gå på toa. Men det var för att vi hittade en vanlig toalett inne vid arenan, är inget större fan av bajamajor. =) Klädinlämningen gick smidigt, ishallen bakom arenan användes för det och det var helt fullt med väskor och Stadiumpåsar. Det märks att detta loppet hållit på ett tag, allt gick väldigt smidigt och var tydligt uppmärkt. Man hade fått se små filmer via Facebook under dagen hur man skulle göra med tidtagningschippet samt väskinlämning. Så man kände sig trygg.
Sen var det lite väntan på att loppet skulle börja. De som sprang i första gruppen hann komma i mål innan vi stuckit iväg. Man kände sig lite avundsjuk på dem som redan var klara.
Hörde av många att vi såg ut som smurfar.
Vi begav oss mot startfållan där man kände sig lite dålig jämfört med alla som startat tidigare därför att de springer fortare men det var massor med folk även i denna sista grupp. Vi började prata med en kille om hade en lapp på ryggen… Imponerande.
Han hade sprungit bland de första grupperna och kommit i mål på 40-45min och nu skulle han springa ett varv till med vår grupp. Starkt jobbat.
Tre taggade tjejer inför starten.
Nu är det inte långt kvar. Vid varje start så sköt de upp raketer.
Sen bar det av. 22:50 ungefär. Första kilometrarna var lätta, varken upp eller ner och allt var så nytt och spännande att det gick lätt. Med jämna mellanrum var det ett stort tält där det spelades musik. I tunneln vid Skanstull var den coolaste musiken. En tjej satt och spelade orgel där inne. Sen strax innan 5km så började det jobbiga. Först en backe på 100m där Nike hade en spurttävling uppför, Hillrunner. Där lyckades vi springa uppför även om det inte gick fort. Sen inte långt efter kom den berömda backen vid Sofia kyrka. Den var omöjlig och vi gick upp, vägen var kantad med marschaller och högst upp stod en gospelkör och sjöng. Bland de finaste partierna under loppet. Sen en annan bra sträcka när man kom ut så man såg hela Stockholm i mörkret, Gamla stan och Gröna Lund. Sen passerade vi mycket festfolk vid Götbacken som var lite överförfriskade och ropade mindre trevliga hejarop. Detta var den jobbigaste sträckan för mig, 7,5-9 km. Sen helt plötsligt ropade folk att det bara var en kilometer kvar och då började det kännas hanterbart. Vi insåg att vi skulle klara målet vi satt upp, att klara loppet på 1:15. När man såg slutet längst bort på Hornsgatan kändes det bra, men upploppet var långt och det kändes som om man aldrig kom fram. Passerade målet klockan 00:01 och sluttiden blev 1:09.
Mycket nöjda. Jag sprang ihop med en gammal kollega från Arlanda och vi hade båda varit dåliga med löpträningen under sommaren. Så 1:09 kändes mycket bra. En annan vi sprang med körde ett eget race och hon kom in på 56min. Det gjorde även han med texten om att han sprang andra varvet, tänk att springa första på 45 och andra på 55. Imponerande.
Tre mycket nöjda tjejer efter loppet.
Idag känns allt bra, ingen träningsvärk direkt. Men mina höfter. En mil på asfalt är inget de uppskattade. Varje steg gör ont. Har inte haft problem med det innan men har inte sprungit på bara asfalt tidigare. Hoppas det snart går över. Vi är alla sugna på att springa nästa år igen. Då ska jag springa lite mer än vid två tillfällen under sommaren. =)
Om du funderar på att springa ett lopp så rekommenderar jag verkligen Midnattsloppet. Ett riktigt bra arrangerat lopp.
