Inser att jag helt glömde bort att skriva om förra veckans resultat. Kan ha varit för att det inte var ett så häpnadsväckande resultat men ändock tycker jag att det kan få stå med någonstans på sidan då jag varit så noggrann tidigare veckor.
Vecka 6
79,5kg (-0,1)
BMI 25,1
Kvar till mål 1,5
Ett bra resultat efter en semestervecka utomlands. Nöjd.
Vecka 7
79,6kg (+0,1)
BMI 25,1
Kvar till mål 1,6
Efter denna veckan så var jag dock tillbaka på samma ställe som innan semestern. Jag fyller inte i någonstans vad jag äter för tillfället. Hann inte med så mycket träning under veckan som var heller. Ska bli bättre på det. Har en hel del inbokade pass framöver och jag hoppas jag håller mig fortsatt frisk, knappt man vågar säga det men jag har hållit mig frisk hela vintern än så länge. Kommer troligtvis vakna med halsont i morgon nu bara för att jag skrev så där. =)
I sidebaren så kan ni se alla pass som finns där jag tränar. Planen är att testa alla. Redan på torsdag så är det ett CrossTraining pass inbokad. Hade tur och såg att det var ett sånt prova-på pass så då lär det ju vara fler där än jag som inte varit där tidigare. Är det något pass jag är lite rädd för så är det DanceAerobic… Där får jag verkligen kolla upp att det är ny koreografi när jag ska dit första gången, så att det är nytt för alla. Stod utanför en gång för ett tag sen och väntade på att vara med i passet efter och inuti salen var det just detta pass. Längst bak stod det en tjej som helt klart hade kunnat vara jag, hon var totalt lost men kämpade tappert. Varför känner man så? Att man vill stå längst bak när man är nybörjare? Man borde ju vilja stå längst fram så man ser ledaren ordentligt. Men självklart vet jag varför. Jag stod själv längst bak i många pass i Afron och Pumpen. Men nu är det andra puckar! I BodyPumpen har jag till och med stått längst fram och spänt mig framför speglarna. =) Längst fram, längst till vänster där man ser klockrent i speglarna både framför och till sidan. Ingen i vägen. Perfekt!
Anledningarna till att det går långsamt på vågen är många. Dålig koll på vad jag äter även om jag helt klart har andra tankar nu än för ett år sen. Nu finns det ett naturligt stopp och jag känner när det är bra. Godisätandet varje dag är borta och nu är jag bättre på att unna mig saker mer kontrollerat, lite lyxigare saker. Men hur ska man kunna fokusera på viktnedgång när livet som det är, knappt går att få ihop? Det har nog märkts här i bloggen ganska tydligt. Denna vinter har tagit hårt på mig. Har nog aldrig längtat så mycket efter våren och ljuset som i år. Jag orkar ta mig till och från jobbet och till gymmet då och då men sen är det lite stopp. Bara tanken på att göra något annat liksom bara sväller upp och den enklaste grej blir enorm. Jag vet att det blir bättre snart men det känns inte snabbt nog. På jobbet är det en enda oreda och det gör det inte bättre direkt. Det kommer bli sämre arbetstider och stora förändringar är på väg. Jag gillar förändringar i sig men det är oron som liksom kommer med det hela som jag har lite svårt att hantera. Just nu med vikten är jag nöjd om jag håller mig under 80 hela tiden. Det har ju varit målet så länge att det fortfarande känns helt sjukt att jag är där. =) Idag sprang jag på en tjej på jobbet som jag inte sett på ett år, hon verkligen reagerade på att jag blivit mindre. Så roligt att höra!
