Men efter denna dagen är det knappt. Fy vad jag ogillar snö efter idag. Snöröjningen hann inte riktigt med idag. Eller inatt. Det tar på krafterna att putta loss bilar och skotta snö. Efter en arbetsdag på 8 timmar, med 7 minuters stående lunchrast på Statoil, 10 minuter sitta ner och värma sig på eftermiddagen och resten skottning och puttning så kände jag att det inte var så farligt att avboka kvällens afropass på SATS. Dels hade jag hade fått nog träning för en dag. Dels hade jag behövt kompa bort 30 minuter i slutet av passet för att ens hinna dit och det var ju inte riktigt läge för det att be om att sluta tidigare. Nu känner jag redan i kropp och själ att denna dagen tog slut på mina krafter, som jag redan innan dagen ens började inte hade så mycket av. Träningsvärken är på väg och jag har ont i axlar, armar och rygg.
Men för att börja från början. Det har varit lite tyst här på bloggen. Förrförra helgen jobbade jag tre kvällar och sen hade jag ett övertidspass direkt efter som riktigt tog orken ur mig. Men jag överlevde för att den där sista morgonen när jag gick upp 07 direkt efter kvällspasset som slutat 23 så visste jag att det endast var 30 timmar tills jag klev ur planet och drog in det där första andetaget med varm kanarisk luft. En efterlängtad resa till Teneriffa. Veckan var absolut underbar. 21 grader, klarblå himmel och strålande solsken. Vi hade tur, ett engelskt par talade om för oss att veckan innan hade det varit storm med regn och åska. Tänk att åka ner dit och knappt vilja gå ut ur hotellrummet. Varje dag vi tittade ut och såg den där blåa himlen så kände vi kraften komma tillbaka till oss. Tänk att man kan få så mycket energi av sol och värme. Vi tillbringade dagarna på beachen, solade och badade i havet. Underbart. Frukost på balkongen, picknicklunch på stranden och middagar ute varje kväll. Det var med tunga steg som vi klev ombord på planet hem i tisdags. Var hemma strax innan midnatt, David hade varit lite smart och tagit ledigt dagen efter men jag ville inte slösa en semesterdag på det så min mobil ringde 06:00 och efter en väldigt orolig sömn den natten så var det bara att bege sig till jobbet igen. Jag höll inte ut mina 10 timmar den dagen utan kompade bort de 2 sista. Igår var det upp ännu tidigare och sen snökaoset idag på det. Jag är helt färdig. Sitter i understället och orkar inte göra någonting. Tänk så snabbt den där veckan liksom försvann.
Nej. Det har inlägget har lite för negativ klang nu känner jag. Men det är lite som att veckan där nere liksom bara var en dröm. När jag kom hem igen och kastades tillbaka så snabbt i allt så gick musten lite ur mig. Veckan där nere var absolut underbar. Vädret var kanon. Vi hade det underbart. Det fanns ett gym på hotellet. Jag hade tagit med mig träningskläder. Kom jag dit? Nej. Men dagarna var fyllda med promenader kors och tvärs så när jag ställde mig på vågen första morgonen hemma så vägde jag ett hekto mindre än när jag åkte så jag är nöjd ändå. Hade räknat med lite semesterhekton faktiskt. Ni vet hur semestermat kan se ut. En lunch blev det pizza, oj så gott det var. Jag har faktiskt längtat lite efter just det den senaste tiden. Så jag hade bestämt att det skulle jag äta där nere en gång och så blev det. Jag njöt verkligen av den. Sen lite glass, lite snacks, lite drinkar och lite godis. =) Semestermys helt enkelt.
David och jag umgicks i 7 dygn i streck och det var liksom inte nog. Senaste tre dagarna med jobb har vi umgåtts typ 5-10 minuter varje kväll innan jag slocknar i sängen. Jag föredrar semesterns intensiva umgänge. Vi gillar ju att hänga med varandra, jag och David. På kvällarna när det blev lite kyligare så tog vi med oss filtar upp på solterrassen och låg i mysiga stora möbler och tittade på stjärnorna och lyssnade på stadens ljud. Förundrades över att månen var som en liten skål. Funderade om det finns ett ställe på jorden där månen är som en liten hatt. Någon som vet? Någon som sett den? Borde ju i så fall vara på andra sidan jordklotet från där vi var då, undrade vart det var. Indonesien? Ingen aning. Vi hade många teorier om många saker när vi var där nere. =)
Så jag lever i alla fall. Men just nu är det kämpigt. Jag är trött och längtar efter våren. Jag ska rycka tag i mig själv och ta mig till gymmet i helgen. Alldeles för länge sen jag var där nu. Ajabaja. Hann inte boka favoritbodycombatpasset innan jag åkte och kön är alldeles för lång för att jag ska få plats på söndag… trist. Även nästa söndag är det redan kö… Håller tummarna att 10 avbokar den söndagen i alla fall.
Nu slutet på Lets dance, sen sängen! Längtar!
