Här kommer nu en bild på nya hårfärgen. Extremt ovanligt att jag har håret utsläppt dock. Klarar av det ett tag sen blir jag galen och då menar jag GALEN.
Sen bjuder jag på en helfigur i nya jeansen och en av fynden jag gjorde längst bak i garderoben. Skjortan sitter som en smäck och jag känner mig superfin och fräsch i den.
Lägger upp en egobild som David tog på mig häromdagen. Återigen en ny tröja. Samma story i affären, jag greppar största storleken och tar på mig den i butiken. Frågar David hur den ser ut på. Han tycker den är snygg men undrar om jag inte kan testa en storlek mindre. Jag byter till en storlek mindre och den sitter mycket bättre. Undrar hur lång tid det kommer ta innan man verkligen insett att man blivit mindre.
Idag köpte jag ett par nya byxor. Första gången på länge som jag inte behövde söka efter byxor på avdelningen för större. Visst det var största storleken på den vanliga avdelningen, men det var på den vanliga avdelningen. Känns otroligt och jag har inte fattat det riktigt än. David sa min häck såg snyggare ut i de nya byxorna. =) Kläderna som finns på den större avdelningen har alltid suttit dåligt på mig. Har nog inte känt mig snygg i något sen jag var nere på denna vikten förra gången. Från och med i morgon så kommer ni få se bilder på en Elin med nyfärgat hår, tid hos frisören bokad. Inte en dag för tidigt.
La till en liten version av denna bilden högst upp i sidebaren också, så ni ser mig på en gång när ni kikar in här i bloggen. Benita, det var du som sa du ville ha en bild på en gång när du kom till en ny sida, så denna bilden är till dig. Även om du vet hur jag ser ut vid det här laget. =)
Jag sprang 5km den 12juni, det var slutet på programmet jag följt där jag skulle bygga upp kondition att klara att jogga så långt. Sen blev jag ju förkyld och sen har jag liksom aldrig kommit tillbaka till där jag var då riktigt.
Tills idag.
Jag försöker springa 3 gånger i veckan men ibland har jag bara hunnit med 2 gånger. Jag har haft olika tekniker för att öka tempot och för att klara 5km igen. Men jag har inte klarat det. Mitt i joggingrundan så tänker jag att jag inte kommer klara mer… Sen tänker jag att jag tar bara två varv idag för jag kommer aldrig klara 3 varv =5km. Osv osv. Jag har tänkt från början att jag inte kommer klara det. Eller så har jag tänkt att vi får se hur långt jag orkar. Det är klart jag inte klarar några 5km då inte. Så idag körde jag benhård mental träning på väg ner till spåret. Jag ska springa 5km idag. Inget mer, inget mindre. 5km. Många jag pratar jogging med pratar om hur trist de tycker det är att jogga, sen lägger de till med ett Tycker inte du det också? Så gången innan idag, när jag var ute, så tänkte jag det här är ju faktiskt ganska trist. Varför gör jag det här för? Inget händer och jag bara lunkar fram. Idag när jag kom ner till rundan runt Trekanten, en fin bra runda med en trevlig bana runt sjön så kom jag på det. Klart jag tycker det är trist att jogga runt denna sjön. Jag har joggat runt den 2-3 gånger i veckan sen den 3maj, de flesta gångerna 2 varv. Det är säkert 80 varv. Vem skulle inte tycka det är trist? Till och med änderna har väl ledsnat på att se mig springa runt denna sjö.
Så idag blev det en annan runda. Start på samma ställe men sen beger jag mig ut längst kolonilotterna vid Vintervikens trädgårdar, längst vattnet ut till udden vid Vinterviken, tillbaka igen och avslutar med ett varv runt Trekanten.
Det blev roligt igen. Att jogga. Och ingen är gladare än jag. Plus att jag sprang de 5km på 37min 35sek. Det är en förbättring på 3min 25sek sen sist då jag sprang på 41 minuter. Jag kommer närmre mitt mål att klara 5km på under 30min.
Elin, en joggare.
Sen har jag ju klurat på att springa Midnattsloppet, velat men inte vågat. Idag när jag skulle in och kika på hemsidan hur man anmäler sig så ser jag att det är fullbokat sen 5 juni och att de inte tar in några fler anmälningar, alla 21000 platserna (!) är tagna. Haha, jaja det får bli nästa år. Vem vet, då kanske jag kan springa en mil?
Sen kommer här ett tips till fikabordet när alla andra moffar i sig kakor och bullar. Ni vet de där små digestivekakorna som är överdragna med choklad, ligger i en röd förpackning med 6 stycken bitar i. 3PP för en sån kaka, det tyckte jag var bra. Och gott till söndagsmyset i soffan. När jag gick på möten så köpte jag ofta VVs egna bars. De är ganska goda och jag åt dem till kvällsteet när jag hade PP över. Sen en kväll så frågade David hur mycket tex en Japp kostade. 3PP för en sån liten. Att dela på en liten Daim är 2PP. Sen slutade jag köpa VVs egna bars. Sen slutade jag gå på möten överhuvudtaget.
Denna sommar har ju varit ganska varm och för mig så har det inneburit 3/4-byxor, shorts och kjolar. Idag var den första dagen som jag ville ha långbyxor på mig. När jag skulle sätta på mig mina svarta manchesterbyxor som när jag började med VV var för trånga för att jag ens skulle kunna ha på mig, så insåg jag hur pass mycket magen har minskat. Kilon och centimetrar i all ära men det är på kläderna som jag ser att jag faktiskt blir mindre. Träffade en kompis idag som sa att jag borde köpa nya byxor, de svarta manchesterbyxorna satt lite väl hängigt. =)
När jag kom hem plockade jag fram byxorna som jag hade i april, har två par likadana. Jag gillar inte att handla kläder så när jag väl hittar något och det finns i flera färger blir det ofta att jag köper två byxor i olika färger av samma modell.
Så nu bjuder jag på en titt ner i mina byxor där även ni kan se att det helt klart har hänt grejer med magen min. Nästan 17 kilo har försvunnit sen dessa byxor satt som de skulle. Nu kan jag ta av mig dem utan att ens knäppa upp gylfen.
=)
PS. Vågen skvallrar om att förra veckans extremt stora minus eventuellt kommer blir ett plus/minus noll denna vecka. Jag var ju beredd på att det skulle kunna bli så men samtidigt känns det trist. Ett ynka hekto minus kan jag väl få åtminstone.
Har varit lite tyst här i två dagar. I onsdags gick musten ur mig totalt och jag kände mig lika grå och trist som när man tittade ut genom fönstren. Igår var det bättre men jag känner mig helt enkelt lite nere. Kan vara någon slags mitt-i-semestern-ångest kanske.
Med två PP kvar av dagens ranson så gick vi ner och handlade. Jag var lite inne på att köpa en liten god mintchokladkaka men David var mer inne på glass. När vi gick förbi hyllan med chips och ostbågar så kom jag på att någon tipsat om cheddarpopcorn och att de är så himla goda. Hittade en påse med Estrellas cheddarpopcorn och det var vad som fick följa med hem. Hade för mig det var 5PP för en halv påse och jag tänkte att det kan jag lyxa till det med.
Popcornen var himla goda. En påse väger 100g och vi delade upp påsen i två djupa tallrikar. Mängden kändes bra, tyckte faktiskt att det var ganska mycket popcorn. Jag älskar smaken av ostbågar och de påminde lite om det. Eller som riskakorna med ostsmak.
Efter att jag ätit upp dem så skulle jag lägga in dem i checklistan online. Hittar dem och ser att ½ påse är 5PP men sen står det (80g) inom parentes… Ett litet tag tänker jag att det kanske är billigare än 5PP, att de tror att halva påsen väger 80 i stället för 50g… Men sen trillar polletten ner. De är dyrare. Påsen har säkert tidigare vägt 80g och har nu ökats till 100g. Så halva påsen var 6PP. Men det kan det vara värt. Goda var de. Kollade nu och 50g ostbågar hade varit 7PP… men det hade säkert känts som om jag fått mindre då.
Igår blev det ett fint minus på vågen och det belönades med en tripp till närmaste galleria för lite shopping. Intersport hade rea och vi kilade in där. Hittade inget i sportväg men såg en snygg vit fleecetröja. Letade som vanligt efter största storleken och hittade en storlek 46, testade den och tyckte den passade bra. Men då säger David att han tycker jag ska testa en storlek mindre. Fanns ingen 44 i vitt så jag testar 42 men den var alldeles för liten, kändes som ett korvskinn. Går runt hyllan och ser en trave med likadana tröjor fast i turkos. Där fanns 44. Sitter som en smäck! Man har liksom glömt att man när man är lite smalare så kan man ha kläder som sitter åt lite.
När hade jag storlek 44 sist? Jag kommer inte ihåg. Kanske i övre tonåren. Känns i alla fall ruskigt bra att vara nere på storlekar som finns på de vanliga avdelningarna i klädaffärerna. Har aldrig känt mig hemma på avdelningarna för stora storlekar. De kläderna passar helt enkelt inte min kropp.
Tröjan testkördes på en kvällspromenad. Kände mig superfin!
Det här är innan vi bestämmer oss för att gå ner för backen till vänster. Vi trodde nog inte vi skulle klara oss helskinnade därifrån. Den ser inte lika brant ut nerifrån… Men med små små steg så gick det att komma ner. David halkade och kanade ner en bit i leran men jag i min nya tröja klarade mig. =)
Då var det dags att ställa sig på vågen då.
MINUS 1,9 KILO!
Här sitter en som är nöjd, det kan jag lova. Vilket resultat! Och det efter den 16e veckan med Viktväktarna. Helt galet. Jag har hållit på i 16 veckor och gått ner 16,7 kilo totalt. Jag kan inte vara annat än nöjd. Idag tog jag fram måttbandet. Gör det inte så ofta, tror detta var tredje gången sen start. Tyvärr mätte jag mig inte första veckan utan först efter 5 veckors viktväktande. Minus på 11 veckor: 43cm.
Armar -9cm
Höfter -9,5cm
Byst -6,5cm
Midja -13cm
Lår -5cm
Då förstår man varför kläderna sitter löst och BHn blivit för stor.
Semesterutmaningen fick en rivstart och helt plötsligt har jag endast 0,5kg att gå ner på den. Haha! Trodde för lite på mig själv där. Ska kanske inte säga för mycket, kanske följer tre veckors plus nu… =)
Startvikt 105,4
Start BMI 33,1
Nuvarande vikt 88,7
Nuvarande BMI 28,0
Veckans resultat -1,9
Totalt -16,7
Kvar till mål 8,7
Målvikt 80
Mål BMI 25,2
Jag är ruskigt nyfiken på vägningen i morgon. Jaja, det är väl bara att gå och lägga sig så är det dags att ställa sig på vågen snart nog.
Annars har detta varit en otroligt lugn dag. I morse vaknade vi sent och när vi tittade ut så såg vi något som man inte sett på länge. Dimma. Såg nästan ingenting. Känns ovanligt på sommaren. Jag kom iväg och joggade, testade en ny app som jag lyxade till det med innan. Hade gratisversionen men nu kostade jag på mig kanske den dyraste appen hittills som jag köpt. 70 hela kronor. Runkeeper Pro heter den. Hittade några roliga funktioner, ett bättre intervallsträningsprogram där man hör en röst vid bytena. Sen när jag kom hem och låg och pustade ut så hittade jag där jag ställer in att jag vill springa i en viss hastighet och en gång i minuten så säger den till om jag ska öka eller minska tempot. Troligtvis öka. =) Kommer kanske hata den där rösten sen. Den ska jag testa när jag blivit lite snabbare. Sen tror jag att jag måste lugna ner mig när det gäller hur snabbt jag tror jag få upp tempot på joggingen. Tror liksom att jag efter varje gång ska komma lite längre på mina 30 minuter. Måste lära mig att se det lite mer långsiktigt. Lite som med viktminskningen. Där måste jag lära mig samma sak. Önskar jag kunde väga mig mer sällan (väger mig ju varje dag) men som rubriken säger, jag är för nyfiken.
Har slarvat med maten idag. Inte ätit så bra och inte så bra med tiderna heller. Bättring nästa vecka. Är dock stolt över att jag kom ut och joggade tre gånger denna veckan. Har ju blivit endast två gånger i veckan i 2 eller 3 veckor nu. Måste hålla i sig nästa vecka med. Sen borde jag öka promenaderna lite. Från obefintligt till en om dagen. Illa illa.
Ska på bröllop om två veckor. Har lite svårigheter att välja vilken klänning jag ska ha på mig. Antingen min bröllopsklänning. En gul halterneckklänning i linne. Eller en röd, vit, blå rutig klänning som jag köpte förra året för att ha på min kompis bröllop. Köpte den kanske 2 månader innan med tanken “om jag går ner några kilon så kommer jag kunna ha den”. Tror ni jag gick ner några kilon? Lappen sitter i alla fall kvar på klänningen.
De här kilona som jag går ner nu, de har jag gått ner en gång förut… För tre år sen, lagom tills jag och David gifte oss. Sen har jag under tre år lagt på mig dem igen. Dumt, jag vet. Så i takt med att jag växte ur kläder (på det dåliga viset) så lades de längst bak i garderoben, i väntan på bättre, hälsosammare tider.
Idag så går jag igenom den högen då och då och plockar fram mina gamla favoriter, det finns inte så många kvar då jag nästan är nere i samma vikt som för tre år sen. Men idag tänkte jag när det inte fanns något annat jag kunde ta i garderoben, att kanske är den något som passar från den gamla högen. Och där fanns ett par 3/4byxor och en rödrutig skjorta! Byxorna borde jag ha plockat fram redan för några kilo sen, de var redan lite stora. =) Skjortan sitter som en smäck!
Så mitt råd till er som har en likadan hög längst bak i garderoben, kika i den ofta, din kropp förändras snabbare än du tror.
Så igår var det dags för en joggingrunda igen. Var inte direkt upplagd för det, trött efter att ha varit borta över natten och varmt var det på kvällen. Men ut kom jag i alla fall, David skulle ner till Liljeholmen och hämta ett paket på posten så han följde med ner till Trekanten. Jag satte av för att starta mina 30 minuter jogging. Startade programmet till iPhonen som skulle plinga till mellan mina spurt- och joggsektioner. Märkte ganska snart att det inte fungerade som det skulle… inga ljud kom mellan så jag visste inte när jag skulle byta mellan intervallerna. Lite irriterande men jag fortsatte ändå och kikade på armen ibland för att se om det var dags för spurten. Innan ens första varvet var klart var jag supertrött. Hade inte alls fått upp något bra flås. Men så kom jag på att David kanske står där med kameran i högsta hugg och tar kort på mig när jag kommer springande så det är bäst att pinna på lite. Roligt att jag tänkte så. =) Vad som helst för att se bra ut liksom. Och efter en kurva så står han där.
Då gick stegen helt plötsligt lite lättare. Han hänger på mig lite samtidigt som jag joggar supersakta för att han ska springa före och hinna ta kort. Vi lär ha sett ganska roliga ut. Efter ett tag så lämnar han mig och min runda och fortsätter upp hemåt. Jag pinnar iväg för att avsluta min runda.
Andra varvet har jag sån håll att jag knappt kan springa, ett tag går jag till och med lite för att det gör så himla ont i magen. Hur länge efter middagen väntade jag egentligen? Uppenbarligen inte länge nog. Efter ett tag är det inte så långt kvar på andra varvet så jag bestämmer mig för att bara springa dessa två varv och strunta i den nya planen att springa i 30 minuter och se hur sträckan blir längre och längre. När jag är klar med två varv så tänker jag att nu borde det inte vara så långt kvar på dessa 30 minuter, jag har ju både promenerat och joggat i snigelfart, så jag kan ju lika gärna fortsätta tills det är klart, borde ju vara när som helst. Vet att de 30 minuterna slutar med spurt så jag kika på armen och ser att det är spurt, kan vara den sista tänker jag och ökar farten. Sen slår den över till jogging. Jaja, då är det väl 1,5 minut kvar då, jogging och sen spurt. Så jag kämpar vidare. Sista spurten inser jag att jag kan ju faktiskt klara att springa lika långt som sist. Lägger i någon överväxel som jag inte visste jag hade och vips så hann jag till och med lite längre än i måndags. En glad, trött och svettig Elin känner sig då så himla nöjd med sig själv och beger sig hemåt.
Om det är nånting som jag är nöjd med under denna viktresa så är det att jag börjat jogga. En sån enkel träning där jag lätt får upp pulsen och sen är det himla trevligt att springa rundan runt sjön där nere. Om man bortser från alkisarna som sitter vid bänkarna och dricker och stojar, men ibland hejar de på en så man får lite extra spring i benen. =) Jag har verkligen lagt märkte till våren detta år. Hur det blev helt grönt där nere och hur änder och andra fåglar får småttingar och de har nu hunnit bli ganska stora. I höst är jag redo för gymmet.