Jag trodde jag inte varit ute igår innan vi stack till stranden för kvällsdoppet men sen kom jag ju på att jag var ju till gymmet på morgonen! Tänk vad olika det är på vad man tycker är tidigt när man är ledig jämfört med när man jobbar. Vanligtvis har jag inga problem att gå upp fyra på morgonen men nu helt plötsligt är det jobbigt när man ställer klockan på 08:30. =) Så jag gjorde något jag aldrig gör annars, jag snoozade en halvtimme. Gårdagens pass var ett bodypump igen. Skoj skoj! Även om jag inte vågade på några tyngre vikter detta passet heller så kändes det ordentligt i alla fall. Svettig, skakig och trött efteråt. Gillar att det inte är några dips i nuvarande koreografin. I don´t like dips. Så mycket enklare att träna triceps när man ligger på brädan och använder stången över huvudet, mot pannan.
Nytränad, solen skiner och jag har semester. Vad mer kan man begära?!
Helt plötslig var klockan 16 och vi undrade vart dagen tagit vägen. Vi packade väskan och begav oss mot naturistbadet i Farsta. Trist att vänta på bussen bara. Ibland så önskar jag att jag hade en bil. Men i morgon får vi låna mammas nya pärla, ska bli så kul!
Då är jag tillbaka i bloggosfären igen men jag lägger in en liten brasklapp då det faktiskt är sommar och jag har semester nu så inläggen kanske kommer vara lite sporadiska. Sommaren ska inte tillbringas framför datorn utan ska upplevas, datorn får vänta tills hösten och snöstormarna.
Glada nyheter kommer jag med också. Sen tre veckor tillbaka så är jag helt frisk. Förkylningen jag åkte på i mitten av maj önskar jag inte min värsta fiende, hur kan något vara så länge? Men sen tre veckor tillbaka är hostan helt borta och jag känner mig helt frisk. Och inte nog med det, senaste naprapatbesöket med armen var midsommarveckan, han tog i så jag fick ett blåmärke utan dess like, men den senaste tiden har jag inte känt av någon smärta alls. Ingenting alls. Som tur är har vi tagit ut det tunga duntäcket i täcket i sängen så förhoppningsvis så kommer jag klara av att bädda sängen utan att förstöra armen under sommaren i alla fall.
Nu när jag är helt frisk och inte har ont i armen så har jag gjort comeback både i joggingspåret och gymmet. Jag smygstartade för två helger sen när jag var med Davids hela familj ute i Finnhamn i Stockholms skärgård. Vi var där i tre dagar och kvällen innan vi skulle åka så fick jag ett sms från ena svägerskan där hon frågade om jag skulle ta med mig joggingkläderna. Hade tänkt tanken men slagit den ur hågen mest av lathet tror jag. Men med en joggingkamrat så lät det roligare. Så när lördagskvällen kom, snörades joggingskorna på och vi var ute i 30 minuter. En bra nystart. Även om jag var rädd för att springa med henne så gick det bra. Hon har haft lite ont i knäna senaste tiden och kunde inte springa hennes vanliga takt, hennes väldigt snabba takt jämfört med min. Men så bra det är att springa med någon annan, efteråt så sa hon att hade hon sprungit själv så hade hon nog hållit en lite långsammare takt och jag sa att hade jag sprungit själv så hade jag stannat och gått efter 10 minuter. Båda pushade vi oss lite mer än vad vi tänkt från början. Bara för att vi var två. Kvällsdoppet efter joggingturen var lite skönare än alla andra dopp den helgen. Så skönt det kändes.
I måndags förra veckan gjorde jag comeback på SATS. Bokade in ett spinning pulse pass med en av favoriterna som vanligtvis bara kör vanliga spinningpass, sommarschemat har sina fördelar. Svetten rann om mig, alltså verkligen rann, ansiktet, armarna, rygg och mage. Riktigt skönt.
Dagen efter var det BodyPump på schemat och jag var lite orolig för armen, men det gick bra, hoppade över någon övning som kändes jobbig och någon som kändes lite väl ryckig. Ibland känns koreografierna lite väl snabba och ryckiga, lägg sen på att stretchingen är minimal för att få in så mycket träning som möjligt. Jag stretchar nästan alltid extra efteråt. Men så roligt det var att gå på pumpen igen! Kom på mig själv med att stå och le för att jag tyckte det var så kul. Mer av den varan kommer det definitivt bli.
Hade glömt bort hur gott proteinpulvret smakar!
Det är klart jag önskar att jag inte gjort illa armen och sluppit förkylningen men träningsavbrottet kanske gjorde att jag inte ledsnade totalt. För nu är jag så sugen på att träna igen. Konditionen har tagit stryk och styrkan med förstås, magen känns lite slapp jämfört med i februari, typiskt så här till strandsäsongen. =) Men huvudsaken att jag tränar igen.
För ett tag sen så hade jag en utlottning av ett hårband efter att jag köpt några för många och inte kunde använda dem så som jag hade tänkt. Det var en flygvärdinna som var så himla snygg i håret när vi flög till Teneriffa som tipsade om det. Jag insåg när jag kommit hem och köpt hårbanden att jag har alldeles för lite och för tillfället även för tunt hår för att göra den supersnygga frisyren. Men jag hade missförstått hur man gjorde! Nu har jag hittat en tutorial på frisyren som flygvärdinnan hade! Testade häromdagen och även om jag har lite för tunt hår så blev det ganska snyggt. Håll till godo!
Jag gillar frisyren där man har håret upprullat också, den kommer jag nog ha några gånger i sommar. =) Flygvärdinnan hade massor med hår så hon kunde ha bandet lite mer uppe på huvudet, hos mig hamnar bandet i pannan.
Jag har haft lite otur med min arm. Jag har ju gått till naprapaten i ganska många veckor nu och för några veckor sen så kändes den nästan bra. Sen en dag när jag skulle bädda sängen, vi har ett stort dubbeltäcke som är ganska tungt, tog jag tag nertill och lyfte upp båda armarna och skakade till det stora, tunga täcket. Då hamnade jag inte på ruta ett kanske, men ruta två eller tre är det nog. Det gjorde väldigt ont och fortsatte att göra ont i några dagar. Blåmärket på armen är gigantiskt 3 dygn efter att jag var hos naprapaten senast. Så här såg det ut ett dygn efter behandlingen.
Allt det som är rött på bilden är nu blått i stället. Det gör ruskigt ont. David glömmer hela tiden bort det och eftersom vi är ett väldigt kramigt par så gör sig blåmärket påmint mest hela tiden. Det gör ont bara man smeker över det. Ajaj. Aldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle få såna här problem med armrackarn.
Rädisor.
Gillar dessa skönheter. Biter och doppar i örtsalt, så gott. Men äter bara en eller två åt gången, de är ju ganska starka.
Hade sett att det fanns såna formar att göra egen pinnglass på IKEA men det kändes som en jobbig tur att åka dit för bara en grej en varm sommardag. Maken är ingen IKEA fantast och när vi kommer ner till nedre plan i Kungens kurva där jag tycker det roligaste finns så är han less och vill inget hellre än att bara gå direkt till kassorna. IKEA själv är trist. IKEA med mamma är bäst. Då låtsas vi att vi bor i alla de iordningställda rummen, lagar mat i köken och så.
Men så såg jag häromdagen att det fanns liknande formar på ICA för cirka 14 kronor. Yay! Hem och googla recept. Hittade ett på COOPs sida.
Saker att komma ihåg till nästa omgång
- Blev lite mycket för mina formar så nästa gång kan jag minska receptet.
- Sen blir det nog mer yoghurt och mindre bär nästa gång med.
- Florsocker känns lite onödigt.
- Jag hade i lite vaniljsocker för att kompensera för att jag hade vanlig yoghurt, onödigt det med. All sockersmak försvann i all bärsmak.
- Det tar längre tid än två timmar att få dem att frysa ordentligt, annars fick man bara upp pinnen när man försökte få upp dem.
Lite glassmys på balkongen i fredagskväll. Underbart skönt kväll som var varm långt in mot natten. Glassarna var lite svåra att få ut ur behållaren men det gick när man sköljde varmt vatten på dem och lirkade lite med en kniv. Där tror jag IKEAs ser ut att vara lite enklare, ser ut som om de är mer en och en, i min sitter de ju ihop.
Jag köper bananer lite titt som tätt för att ha till mellanmål och smoothies. Men ibland, och särskilt nu på sommaren, så hinner jag inte äta upp dem innan de ser alldeles för ledsna ut för att jag ska äta dem som de är. Jag kan inte äta bruna bananer. Men häromdagen räddade jag två genom att mosa dem och ha ner dem i detta favoritbrödet.
Här finns receptet till bananbrödet.
Om man redan har frysen full av bröd och inte vill ha något bananbröd så testade jag häromdagen att skära upp bananen i skivor och lägga ut på en bricka och sen in i frysen. Efter några timmar var de frysta och då la jag i dem i en burk att ha till smoothies i framtiden.
I och med att jag frös ner dem en och en först så blir de lättare att pilla loss sen när jag vill ha dem. Annars blir det mer som en enda stor klump bananbitar. Så nu har jag lite backup bananer när de färska är slut. Perfekt!
Innan jag blev sjuk så var David och jag iväg och spanade vid Tyresö slott och omkring. I sommar ska David fotografera min väns brorsas bröllop där i närheten. Vi var där för att reka lite och spana in bra ställen för porträttbilder. Jag fick då agera modell och posera på alla möjliga ställen och vis, för att man ska komma ihåg lite olika idéer och så. Men ibland blir det för mycket snyggposering och då blir det såna här bilder i stället. Spännande med bröllop i alla fall, håller tummarna för fint väder. Tyresö slott och slottsparken var underbara, fanns ett mycket trevligt fik i slottet. När vi var där så var träden precis på väg att slå ut så jag antar det kommer se väldigt annorlunda ut när vi är där på sommaren.
En kompis som med jämna mellanrum skickar mail till en med bilder från förr. Det är bilder man behöver se, hur jobbigt det än är att titta på dem. Man behöver titta på dem och förstå att det där var jag. Det är jag som sitter som en blaffa i den där fåtöljen. I den där hemska oformliga tröjan som jag hade köpt på KappAhls avdelning med stora storlekar. Det som är jobbigast att se är att det där var det finaste jag hade att ta på mig vid det tillfället för om man tittar noga så har jag örhängen på mig plus att jag har håret utsläppt och det betyder att vi gjorde något speciellt den här kvällen och då betyder det att jag tog på mig det finaste jag hade. Det är klart det finns fina kläder för stora kvinnor, men jag som ogillar att handla kläder till och med nu när jag kommer i storlekarna i de vanliga avdelningarna, avskydde att handla kläder när jag var stor.
Tack Malin för att du får mig att inse att jag inte längre är den där personen. Att saker och ting kan förändras. Att jag kommit en lång bit på väg mot vart jag vill landa en vacker dag. Kramar till dig!
