Gillar skarpt att väga mig på måndagar, jag är en sån som vill ha ett blankt blad. Sen är det bra för då äter jag inte så mycket på helgen som är en sån vanlig fallgrop för många. Inte direkt för mig som jobbar skift men ändå så är det ju någon speciellt med just helgerna.
Startvikt 105,4
Start BMI 33,1
Nuvarande vikt 91,5
Nuvarande BMI 28,9
Veckans resultat -0,8
Totalt -13,9
Målvikt 80
Mål BMI 25,2
Närmar mig mål med varierande stora steg. Känns så otroligt bra att vara igång på detta viset. Denna vägning har jag hållt på med Viktväktarna och propoints i exakt 3 månader. 13 veckor och -13,1kilo. Inte dåligt. Jag glömmer bort att vara stolt över mig själv. Detta är ju skitbra jobbat! Varför är det så svårt att förstå det? Älskade maken pepprar mig nu med hur mycket min kropp ändrats och hur mycket mer jag orkar nu jämfört med innan. Men ändå så känner jag mig allt som oftast som att jag inte gjort något särskilt. Fast när någon annan säger att de gått ner 13 kilo så blir jag superimponerad. Varför blir jag inte det över mig själv?
I helgen var vi och lyssnade på lite musik vid Lasse i parken vid Hornstull. Jag hade en av mina klänningar från förra sommaren på mig. Kände mig så fin. Gick sen en promenad runt Långholmen. Stockholm är underbart i sommartider. Var på två bröllop förra sommaren, köpte denna klänning i två olika färger. =) Denna i grönt och sen har jag en likaden i rött också. Hatar att handla kläder och allra värst är det när man är stor. Avskyr dessa avdelningar för stora storlekar. Vet att de är bra att de finns men varför kan inte alla kläder bara fortsätta uppåt i storlekarna? Känns som att det är så för killar. L, XL, XXL, XXXL osv. Hos tjejerna måste man in i en speciell avdelning där kläderna inte har någon som helst passform eller sitter snyggt. Inte på mig i alla fall. Jaja, är inte så långt från att kunna handla på den vanliga avdelningen nu.