Och ni undrar varför det är så dött här så är det för att scrapbookinggrejerna ligger orörda på hyllorna och i lådorna och jag sen ett år tillbaka huserar på min viktblogg elin79.se/vikt. Välkomna dit om ni är nyfikna!

Här kommer ett inlägg tillägnat Silvia, eftersom du är här inne och kikar efter inlägg varje dag. Nu har du ju redan sett det eftersom jag mailade bilden men nu finns den här med.

Din vacka systers ringar och buketten.

Att endast en månad gått sen jag kom tillbaka till jobbet efter sommarens semester känns konstigt. Sista sommarmånaden har försvunnit, kvällarna är mörka, nätterna är kalla och när som helst kommer frosten att knäppa till och hösten får sina fina färger.

Mycket har hänt senaste månaden. Bra och dåligt. Tårar har runnit av båda anledningarna. Det bra. Bästa Kristina har åkt till Tanzania i slutspurten av sin sjuksysterutbildning. Hon skriver i sin blogg då och då, http://kickans-sida.blogspot.com. Roligt att läsa vad hon har för sig. Tänk att vakna, titta ut och se Kilimanjaros topp. Har pratat med henne några gånger, otroligt att hon är så långt borta. Jag saknar henne mycket. Det dåliga. En familjemedlem har ryckts bort alldeles för tidigt från oss. Mina älskade brorsdöttrars morfar. Alldeles för tidigt. Jag har varit så ledsen över detta. Att min svägerska och hennes familj förlorade honom. Så orättvist och så onödigt. Mitt hjärta gör ont. Tårar rinner. Jag tänker på hur glad jag ändå ska vara att jag fick ha min morfar tills för några år sen. Hans bortgång gör fortfarande så ont, så ont. Begravningen är på fredag och det kommer bli jobbigt, jag har liksom inte förstått det, att det verkligen har hänt.

Tur att David är en nattuggla, är på Arlanda mitt i natten, ensam och ledsen…..

I år var det hittills värsta året att komma tillbaka efter semestern. Jag tror inte jag har ställt klockan ens fem gånger under semestern. Det gjorde ont i morse när mobilen började låta klockan 7. Tur jag har sovmorgon i morgon. Jag hade hoppats att saker och ting på jobbet mirakulöst skulle ha löst sig under de 4 nästan 5 veckor jag varit borta men sån tur hade jag inte. Om möjligt kan det ha blivit värre. Nej, om man skulle ta och byta jobb kanske?

Idag såg jag en och en halv miljon kronor komma och gå på ett av mina konton. Vår hyresrätt har blivit bostadsrätt. Känns helt OK, vi är lite lugnare nu än vi var för ett halvår sen när det ombildades. Skönt att vi väntade tycker vi båda men nu känns det bra att det är färdigt, att vi inte behöver vela fram och tillbaka som vi gjort sen det kom på tal.

För den nyfikna så ser det ut så här hemma hos oss. Fast vardagsrummet har vi målat vitt, de där bruna väggarna var för deprimerande.

Vi har dock forfarande lika lite på väggarna tyvärr. Nej, förresten, det sitter en tavla, som Davids farfar gjort av naturmaterial, på väggen ovanför matbordet i vardagsrummet. De där betongväggarna är inte att leka med. Varje gång vi behöver göra hål i dem så blir David så arg att jag måste gå ut. Hur många gånger kan man träffa rakt på ett armeringsjärn? Typ nästan alla gånger vi borrar….

Inspirerad av de två bröllop vi varit på i sommar så kikade jag igenom våra bröllopsbilder häromkvällen. Har många kvällar nu tänkt att jag ska ta fram scrapprylarna men det har inte blivit av. Jag vet att jag kommer gilla det när jag väl sätter igång men jag har liksom inte kommit över tröskeln för att plocka bort datorn och börja kika på grejerna. Men i förrgår så blev dessa två sidor klara. Sen bröllopet så har jag faktiskt börjat sminka mig lite mer till vardags. Men inte mycket. Lite puder och lite typ rouge och om det är något speciellt så kan det komma på eyeliner och ögonskugga samt ev lite mascara. Mascaran tycker jag är jobbigast, glömmer bort att jag har den där och står och gnuggar mig i ögonen… Men visst känner jag mig lite finare med smink men om jag inte kommer ihåg att ha dit den så är det inget jag tänker på resten av dagen.

Sist jag scrappade till mig själv var visst 7 april… sist jag gjorde något till bröllopsalbumet var i oktober 08… Men jag har ju scrappat lite emellan, albumet till bästa Kristina var ju scrappat, och däri var det väl uppemot 15 sidor. Det är ju en dubbel men det känns inte riktigt så i dessa avlånga album.

Stockholms skyline sedd från vår balkong för ett litet tag sen.

Detta var vad vi gav till Hanna och Leif i bröllopspresent. Vi skulle kunna stå på balkongen och vinka till dem när de glider förbi. Häromkvällen var det en som flög så himla nära vårt hus. Idag blåster det väl åt ett annat håll för idag åker de in över centrum. Genom Davids 70-200 objektiv så ser man dem så nära, man ser när de eldar på för att få ballongen att stiga. Ångrade nu att vi inte kilade ut på balkongen häromkvällen när de var så toknära. Jaja, nästa gång ska jag springa ut.

Underbara Kristina fick i helgen sin Magnus. Vi var med dem nästan hela dagen, jag som frisyransvarig och David som fotograf. Vi fick några lyxiga egna timmar med brudparet och nära vänner. När Kristina tog på sig klänningen efter att håret och sminket var fixat så var det som om luften gick ur en. Så vacker var hon.

Vilken fantastisk dag. Kärlek är en fantastisk känsla som sprider sig som ringar i vattnet.

Denna LO scrappade jag i januari men jag kunde inte lägga upp den förrän nu, vill ju inte visa hur min kompis bröllopsklänning såg ut innan hon har gift sig. Jag blev så glad när hon frågade mig om jag ville följa med henne när hon skulle ut och titta på klänningar. Vi möttes upp och åkte till Ropsten, där mellan två bensinmackar så låg det en rosa tegelbyggnad och däri låg butiken, det hade jag aldrig gissat annars. Jag har ju varit i Ropsten massor med gånger.

Så här är min snygga kompis första gången hon har sin bröllopsklänning på sig. Du är så vacker.

I början av juli var vi bjudna på bröllop, det första av två denna sommar. Min vän Hanna och hennes Leif var först ut att knyta de äktenskapliga banden. En härlig eftermiddag och kväll med fina människor och mycket dans. Roligt roligt.

Underbart att fira kärleken på detta viset.

Love love love.